BookyDarling

Underbara Felicia försvann

2012-01-18T22:32:00.001+01:00

Jag kanske ska outa detta direkt. Felicia är min vän. Därmed var jag på en liten kombinerad release/födelsedagsfest hemma hos henne i lördags, strax efter att boken Felicia försvann hade recenserats i de stora dagstidningarna Expressen och DN. Där fick jag tag i mitt nu nylästa ex.

Nu har alltså även jag läst hennes bok. Det är en stark skildring av en ung människas utsatta uppväxt. Felicia är en av de modigaste personerna jag känner. Bara titta på det här klippet från Skavlan. Det bevisar väl allt.
Att våga berätta på detta sätt är starkt. Sedan kan bara Felicia veta vad som är sant. Men klart är i alla fall att det är en mycket intressant beskrivning av en människas syn på sin mamma - en mamma som enligt boken använde barnen som uppvisningshundar inför media. Som någon skrev, oavsett om det är sant är det inte är detta slutet för Anna Wahlgrens trovärdighet som barnuppfostrare.
Att dispositionen i boken dessutom är väl genomtänkt ger orden ännu större tyngd. Att den är författad av någon som kan skriva ger också boken höjd status. Att bokens språk är oklanderligt ger den ännu mer trovärdighet.
Jag tycker om den. Jag hoppas att hon skriver fler. Oavsett om de handlar om hennes mamma eller inte.

Sugen på att veta vad de läser i USA just nu?

2012-01-16T19:40:00.002+01:00

Intresserad av vilka boktrender som pågår i USA för tillfället? Jag visste väl det. Hjälp-till-självhjälpsböcker. Om ekonomi. Bara.
Hela flygplatsen var full med nya böcker som förkunnade de bästa sätten att hålla koll på sin ekonomi på. Eller om de bästa sätten att bli rik igen på. Eller på de bästa sätten som du kan undvika att hamna i samma ekonomiska rävsax som dina grannar. Eller hur du gör för att bli bäst – på din privatekonomi.
Författarna är alla män. Vita män. Män med utbildning. Män med makt. Män med ekonomisk makt. Det blir nästan lite skojigt när man tänker på det. Det är så övertydligt.
Det märks alltid i bokhögarna vad det är som pågår i ett samhälle. Här var det övertydligt. Inga andra böcker verkade sälja. De fanns i alla fall varken i "Nytt-hyllan" eller i skyltningen. Det ska man alltid ta som ett tecken i tiden.

City Lights över San Francisco

2012-01-16T19:33:00.001+01:00

Man skulle kunna säga att San Francisco är den perfekta staden. För det är den. Lite på grund av att The City Lights Booksellers & Publishers finns här. Det är alltså den bokhandel som Beatpoeten Lawrence Ferlinghetti startade 1953 på Columbia i San Francisco. Nu har jag varit där. Jag har aldrig sett en så stor och välsorterad poesihörna. Det var magiskt.

Som det står inne i bokhandeln "Where the streets of the world meets the Avenues of the Mind" är beviset på att get är här stans hjärta finns. Att citatet kommer från den kända independentbokhandeln i Paris, Shakespeare & Co, bekäftar bara saken ytterligare. Europeiskt men ändå amerikanskt. Jag sa ju det. Den perfekta staden.

Bästa reselitteraturskribenten: Bobo Karlsson!

2011-12-13T17:18:00.000+01:00

Det finns resor och så finns det resor. Den som jag ska göra nu är en riktigt fantastisk-jävla-grym-asnice-fet sådan. Det bär av till Kalifornien. Då vill man gärna själv läsa grym reselitteratur. En svensk skribent som skrivet sådan är Bobo Karlsson som man kan se titt som tätt i Res. Han har bland annat skrivit den här texten om Los Angeles som e så stört bra att man bara vill liksom... sno lite av hans intelligens (och research).
Därför är Bobo Karlssons och hans bok Urban Safari (finns i pocket) den som jag kommer att lusläsa på planet över till Amerikat. Guidewise är det Lonely Planets bokguide som gäller. Att dessutom komplettera med några fräscha appar funkar bra till.

Årets julklapp: Zlatanboken

2011-12-13T17:02:00.000+01:00

Det är bra att vara ett Malmö-fan. Eller ett fotbolls-fan. Eller ett Zlatan-fan. Eller ett fan av alla tre sakerna. I alla fall om man ska läsa Zlatans bok. Men man behöver verkligen inte vara något av det.
Jag är ju Malmö-frälst, något som ju faktiskt inte alls hjälper mig när jag star mig an Sveriges störste fotbollsstjärnas makalösa framgångssaga. Snarare är det så att hemligheten med den här boken är Zlatans hatkärlek till platsen. Den syns som allra tydligast i kapitlet när han bestämmer sig för att köpa det där rosa huset i det där bra området som alla "fina pojkarna" bodde i när han växte upp.
Även om du inte bryr dig om fotboll så har David Lagercrantz och förstås Zlatan själv sett till att det här är årets julklapp. Vem som helst berörs av killen som alltid fick klara sig själv – och sedan blev Sveriges största idrottsstjärna.

Tranströmer hemma hos mig i dag

2011-12-10T15:51:00.001+01:00

Den här bilden på Tranströmer kommer från en intervju inför hans 80-årsdag i DN den 11 april 2011. Den har suttit uppklistrad i mitt hem sedan dess. Numera är den lite gulnad, för det är ju trots allt mer än ett halvår sedan. Nu vet vi att Tranströmer har gått till historien. I dag ska han firas på den stora och viktiga Nobelfesten. Det ser jag mycket fram emot.
Jag tycker mycket om den här bilden. Den säger så mycket om hur det är att vara människa. Att först kunna skriva och tala. Och att sedan, trots att skrivandet och talandet har varit ens yrke hela livet, bara kunna spela musik. Som om musiken skulle kunna ersätta de andra två. Märkligt.
Men i dag är det fest. Nobelfest. Jag kommer inte att sitta som klistrad. Men jag kommer att följa det hela. Det är spännande med middagar som bara de bästa och mest intressanta i ett land är inbjudna till, oavsett vad man själv tycker om dem. Jag hoppas att han har skrivit ett vackert tal, Tranströmer. Eller, varför skulle han inte göra det förresten? Han är ju världens bästa författare. Just nu. Enligt nobelkommittén.

Mitt i Knausgård-land: ett förlag

2011-12-03T14:50:00.001+01:00

Ni som hänger här hos mig ibland vet att jag är ett stort fan av Karl Ove Knausgård. Men att läsa bok tre i Min Kamp-serien

var inte fullt ut en toppenupplevelse.
Om jag skulle randa upp alla mina barndomsminnen i en strid ström av ord och bilder tror jag nog att en och annan skulle säga samma sak om mitt verk - oavsett hur fenomenalt smart mitt bokprojekt är. Så omdömet blir väl: sådär.
Men det är klart, det finns ju andra Knausgårdska höjdpunkter. Som att han tillsammans med grafiska designern Yngve Knausgård (Karl Oves bror), fotografen och designen Asbjørn Jensen startar förlaget Pelikanen. Första boken heter Bagdad Indigo och är skriven av Geir Angell Øygarden, Knausgårds vän som förkommer flitigt i Min Kamp-böckerna.

Augustpriset - Grattis till Åsbrink

2011-11-21T22:15:00.001+01:00

Intressantast var väl i alla fall att min personliga favorit (även om jag inte läst den ännu, eller ska vi kalla det för den-jag-hejade-på) faktiskt vann. Roligt för Elisabeth Åsbrink tog hem fackbokskategorin med Och i Wienerwald står träden kvar. Här kan man läsa mer om den.
Det är ju inte illa att ta hem priset för årets bästa fackbok!
Ser mycket fram emot att bekanta mig närmare med den. Kanske blir de lästid för denna under den stundande USA-resan. Den ska med!

Min tredje kamp och Sveriges svenskaste stad - det låter galet

2011-11-17T19:47:00.001+01:00

I veckan kom det ett paket hem till mig i Stockholm. Det damp ner i brevlådan en helt vanlig dag. Paketet innehöll inget mindre än Karl Ove Knausgårds bok Min Kamp 3 och Per Svenssons Malmö - Sveriges svenskaste stad. Gissa vad lycklig man blev då!
Jag ser så mycket fram emot att ta del av dessa två skribenters tankegods - och att lära mig mer om den stad som fortsätter att fascinera både mig och andra: Malmö.

Maffiakrig - i bokform

2011-11-17T19:40:00.001+01:00

Läser för övrigt Maffiakrig av Tobias Barkman och Joakim Palmkvist - som handlar om Malmös under värld och hur den blev så inflytelserik och - blodig. Väldigt spännande och hemskt. Bra att två rutinerade krim-reportrar får skiriva längre än 2 000 tecken, tycker jag.
Roligt att jag fick chansen att hänga en dag med krim-Tobias när jag gjorde min kortpraktik på Sydsvenskan för ett par veckor sedan.

Jag lärde mig bland annat om vikten att knacka dörr.

Behind the scenes - prisutdelning

2011-11-17T19:26:00.001+01:00

Såhär såg det du när Expressen delade ut Per Wendel-priset till Aftonbladets reporter Anette Holmqvist. "Jag jobbar på", säger hon själv.
I centrum står Otto Sjöberg - tidigare Expressen-chefredaktör som berättar för alla och tv-kamerorna vem som är den lyckliga vinnaren av reporter-priset, som han kallade det.

På fest för Medialized

2011-11-09T14:41:00.003+01:00

Senare på måndagskvällen var jag också på en annan skojig grej. Journalisterna Johan Romin

och Erik Sandström har gjort en fantastisk ny serie i sju delar för UR som heter Medialized. Tv-serien handlar om hur medier fungerar och hur det går att redigera olika versioner av sanningen med mediernas hjälp.
Det var releasefest för den hemma hos Johan, där vi alla tittade på storbildskärm. Här kan ni se några av de som var på plats för att kolla på den nya spännande tv-serien som sänds måndagar i SVT1 klockan 22.00.
Just måndagens program handlade om Israel och Palestina-konflikten, där två varianter av konflikten redigerades fram och presenterades för tittarna. Ett bra och pedagogiskt grepp.
Något av det mest spännande var att se när Johan och Erik tar sig ner i tunnlarna till Gaza-remsan där mat och andra varor fraktas. Det gav en bra inblick i hur det kan vara att leva mitt i konflikten.

P3 Populär + BookyDarling = sant

2011-11-09T11:45:00.000+01:00

Några av er kanske hörde när jag och Johanna Ö från Bokhora snackade pocketböcker i P3 Populär i måndags. Det kan man lyssna på här. Det är alltid roligt att vara där - och man vill

Bland annat tipsade jag om boken Pillret av Ingrid Carlberg, som är en jättebra bok om läkemedelsindustrin. Jag vet, det låter tråkigt. Men tack vare Ingrid Carlberg är det inte det. Den finns i pocket.
Jag tipsade också om Anders de la Mottes Geim, en riktigt spännande Snabba Cash-historia som lånat filmens driv och bildberättande.
En annan bok som jag också tycker är toppen och som numera finns i pocket är Gunilla Bergenstens Konsten att vara otrogen på Facebook. En bok om Sverige, om relationer och om människans intresse för skvaller.

Han som fick guldsot

2011-11-04T21:15:00.000+01:00

Bernt Hermele är en riktigt bra reporter. Det märks bland annat i hans bok Guldsot. Den handlar om Johan av Donner, mannen som försnillade pengar från Röda korset.
Skrivstilen är knapphändig, redovisande och fartig. Men även spännande, intressant och dramatisk. Det enda som bryter av är de gånger som Hermele redovisar hur han träffar Johan af Donner själv. Då blir stilen mer subtil, eftertänksam och betraktande.För det har researchats och intervjuats och dubbelkollats. Det gör att Guldsot är väldigt bra. Just eftersom Bernt Hermele är en väldigt bra reporter. En reporter som nu även är författare.

Politik för dummies

2011-11-04T21:04:00.000+01:00

Den här serien är ganska rolig. Den jag plockat på mig hittills är den om politik, skriven av Carl Hamilton och Ernst Brunner. Den är underfundigt skriven och har roliga och sinnesvidgande svar på bokens titelfråga. Perfekt att plocka fram ur bokhyllan, läsa tre frågor och sedan fundera på dem ett tag och stoppa tillbaks boken i bokhyllan.
Är även en perfekt present, det finns ju även med frågan: Vad är Sanning?, Vad är konst 1 och 2?, Vad är musik?, Vad är litteratur?Fler såna här roliga!

Kapitulera omedelbart eller dö - Sanne Näsling

2011-11-04T20:51:00.003+01:00

Jag skrev nog aldrig om den här heller när det begav sig. Men fy på mig, för den här är verkligen värd en plats i bokhyllan. Sanne Näslings Kapitulera omedelbart eller dö tycker jag inte bara om eftersom vi var vänner på gymnasiet och för att vi umgicks mycket under hela den tiden. Nä. Jag tycker om den för att Sanne skriver så bra.
Hennes språk upprepar sig, tar nya vägar och hamnar tillbaka i samma hjulspår. Samtidigt känns texten ung, fräsch och fylld av liv.
Storyn utspelar sig mellan två tjejkompisar, Mary och Lovely. Det är deras komplicerade och roande relation till varandra som står i fokus. Och det är den värd att göra.
För den som undrar över vart den unga litteraturen ska ta vägen egentligen hittar svaret i Sannes modiga språkvindlingar.

Världen från ett tv-perspektiv: Lars Adaktussons bok Världens bästa story

2011-11-04T19:23:00.001+01:00

Tog mig an Världens bästa story av Lars Adaktusson för några veckor sedan när den kom, men skrev aldrig om den då. Kanske beroedde det på att jag så gärna ville att det skulle vara en bok som berättade om han spännande liv som journalist. Som både gav mig bilder av hur det har varit under hans tid som Agenda-man och som utrikeskorre. Det gjorde den också förstås. Men den gav mig inte de där livfulla bilderna jag hade föreställt mig. Däremot gav den bra inblick i en tv-reporters liv och leverne. Och det är ju inte fy skam för den som intresserar sig för det.

Det ständiga arbetet - Yarden av Kristian Lundberg

2011-11-01T09:29:00.000+01:00

Fick Yarden av Malmöförfattaren Kristian Lundberg i min hand i fredags.
Han berättar om känslan av att komma tillbaka, om att inte komma vidare, om att ständigt vara fastklistrad vid sitt ursprung och sin bakgrund, som om det vore något som aldrig riktigt verkar gå att tvätta bort.
Kristian Lundberg hade uppenbarligen kommit långt. Långt bort från den destruktivitet som hans barndom bestod av. Han blev uppburen kulturskribent, men föll tillbaka. Rakt ner i arbetarklassens helveteshål, där otrygga arbetsvillkor och ständig oro är vardag. Hans vardag.
Men Yarden är också en berättelse om Malmö. Om hur staden har delat sig, hur människor som lever i samma stad ändå lever under helt olika förutsättningar.

Det är en berättelse om vårt samhälle. Som det ser ut i dag. Med bemanningsföretag. Med rädsla. Med pengabrist. Med stora sociala problem. Det är en berättelse om sådant som drabbar en del av oss. Men tack och lov inte alla. Ännu.

Mr. Babel slutar - här förklarar han varför

2011-11-01T09:13:00.000+01:00

Hörni, ni har väl läst det här inlägget när Daniel Sjölin förklarar varför han slutar på Babel? Det har ni väl? Det måste ni.

Det är hemskt att han slutar, han är fantastiskt bra som programledare för Babel. Men han är faktiskt också en fruktansvärt bra författare. Så jag förstår honom. Han måste skriva. Men läs för sjutton hans inlägg. Man förstummas.

Om jag var din hemmafru årets vinnare

2011-11-01T08:49:00.001+01:00

Säger stort grattis till Lotta Lundgren som vunnit kategorierna Vardagsmåltid, bästa form samt årets röst i tävlingen Årets svenska måltidslitteratur med boken "Om jag var din hemmafru."

Det var lätt årets bästa, mest intressanta, mest smakfulla och inspirerande bok. DET är svårt att skapa. Men hon gjorde det. Grattis till det!

Sida för sida vecklas historien om Afghanistan ut

2011-10-25T19:28:00.001+02:00

Ni kanske märker att jag genomför ett reportagebok-marathon. Just nu tar jag mig sida för sida igenom Jesper Hours I väntan på talibanerna. Man läser så, sida för sida. Nästan rad för rad faktiskt. Hon skriver så att man måste läsa långsamt och tydligt.

Han tar det lugnt med historieberättandet, vilket gör att jag man får historien om Afghanistan i små portioner. Eller ska jag kalla dem lagom. Det ger mig tid att förstå hur de olika klanerna, delarna och idéerna hänger ihop. Jag gillar det.

Obama sedd med svenska reportageögon

2011-10-24T21:59:00.002+02:00

Tog mig igenom den 500 sidor långa reportageboken som journalisten Martin Gelin har skrivit om Obamas väg till makten kallad Det amerikanska löftet: Barack Obamas väg till Vita huset.

Möjligen läser jag den två år för sent, när nyhetsvärdet är borta. Men fortfarande är det en riktigt bra reportagebok som tar läsaren på en tur i Obama-land mitt under den konfettiströsslande. Det är intressant, det är oväntat och det är ovanligt att en svensk journalist följer och närstuderar en amerikansk valrörelse. Samtidigt är det inte svårt att förstå vad som lockar: drömmen om Amerika, festen efteråt, det hårda slitet bakom och så glädjen att få se vem det är som vinner.
Men Martin Gelin har säkert också en annan anledning till att skriva boken. Att sätta Obama i ett svenskt perspektiv, kanske ett europeiskt. Kanske till och med världsligt perspektiv. Det gör honom och boken intressant. Att han inte begränsas av tanken på att använda det stora förstoringsglaset för att syna det sönderfallande Amerika i sömmarna.

Ett magiskt ögonblick: Louisiana på hösten

2011-10-23T18:54:00.003+02:00

Efter att jag hade meddelat att på Facebook den viktiga upplysningen om att jag nu minsann skulle ta mig Öresund runt och bland annat besöka det kända danska konstmuseet Louisiana var det någon som kommenterade: "Jag älskar Louisiana på hösten!". Såhär i efterhand är jag definitivt beredd att hålla med.
Nu visades föreställningen Living: Arkitekturens gränser. Rum har alltid fascinerat mig. Därför var förstås det som Arne Quinzes pinnhus (bilden) intressant att se.
Men det fanns förstås mängder av annan intressant konst. Bland annat också filmen om konstnären Kenneth Wardoe Andersens som handlar om hur han första gången han besöker ökenfestivalen Burning man. Se trailern här. Producent: Laurent Le Gall.
Jag hann också med en kort titt på Köpenhamn. Men det som en bokbloggare vanligtvis borde ha kastat sig över under en dylik resa först är förstås Karen Blixen-museet vid Rungsted kyst. Men det hanns tyvärr inte med. Nästa gång!Under tiden får nu gärna tipsa mig om andra författarens museum. Men de måste vara sevärda!

Malmö-Lund i fokus

2011-10-22T17:52:00.001+02:00

Det ska väl ändå sägas att mestadelen av min tid i Skåne tillbringas på tåg. Precis som hemma. Det beror ju på att jag reser mellan Lund och Malmö varje dag. För mig är det rena drömmen. Det tar tio minuter - i stockholmssammanhang är det ju ingenting! Dessutom är Malmö central precis sådär som man vill ha en tågstation: kaotisk, stressig, stillastående, kontinental. Där finns också god god mat och bra bra kaffe. Men i dag var det lördag. Då blev det inte någon tågresa. Istället mötte jag upp med Katinka Kant, Rita Sjöholm, Oline Stig och Elisabeth Gerle på deras sedvanliga lördagsfika.Trevligt som tusan var det.
Bokmässigt har jag väl inte precis hunnit i fatt, om man säger – trots att det är en del av den här resans syfte. Men jag började på Vad är politik? av Ernst Billgren och Carl Hamilton. Den är precis sådär lättläst som man önskar att såna där "hur-funkar-böcker" ska vara. Tar mig även an Iris av Viktoria Myrén. Den ser jag mycket fram emot. Kanske hinner jag också svälja en och annan reportagebok. Vi får se.

Två veckor i känd författares skrivarlya

2011-10-16T20:33:00.000+02:00

Har nu tagit mig till Lund, där jag i två veckor kommer att bo i författaren Oline Stigs tidigare skrivarlya. Detta tack vare de goda människorna Rita Sjöholm och Katinka Kant.

Har än så länge bara tagit en kort sväng på stan, men för en stockholmare utan större Skåne-erfarenheter känner jag mig lyckligt upprymd över mitt prekära tillstånd: att få vara i en ny stad med massor av spännande möjligheter. Det är en fantastisk sak att få vara på en helt ny plats och upptäcka det som ännu är oupptäckt.
I morgon och de kommande två veckorna kommer jag att husera i Malmö på dagarna för att skriva, tipsa mig gärna om saker som händer där!
Jag hoppas att den här tiden ska ge mig två saker: 1. tid att komma i kapp med mitt läsande och 2. massor av nya journalistiska erfarenheter.

UPPDATERAD: Tomas Tranströmer är årets nobelpristagare i litteratur 2011

2011-10-06T13:06:00.000+02:00

Här annonserar Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund att den svenske poeten Tomas Tranströmer är årets nobelpristagare i litteratur. Alla höll andan, som Expressens reporter Tommy Schönstedt sa strax innan. Grattis!

Facebook- och Twitterhyllningarna rasar in, bland mina vänner och bekanta. Folk verkar väldigt glada över beskedet.

Följ Twitter-snackisen live här!

Jag passar på att tipsa om Jenny Morellis Tranströmer-intervju från Tidningen Vi, nr 10/2007.

På releasemingel för Viktoria Myréns nya bok Iris

2011-10-05T15:13:00.000+02:00

I går var jag här på releasen av min vän Viktoria Myréns nya bok Iris. Ser mycket fram emot att läsa den - den första boken I en familj finns inga fiender var en av 2009 års bästa berättelser, tycker jag. Jag lyckades inte plåta Viktoria - ibland får man nöja sig med en vacker bild utan huvudperson i mitten. Hoppas att Melker tog massor av fina bilder!

Mer bra journalistik på svenska - Restaurangvärlden och Gourmet

2011-10-02T19:21:00.000+02:00

Jag är inne lite på det spåret att jag jagar de riktigt bra texterna. Ofta hittar man dem i Restaurangvärlden och i tidningen Gourmet. Det är alltid spännande, roligt och underhållande att öppna dessa två blaskor. Man blir alltid positivt överraskad. Bäst i Restaurangvärlden är mittuppslaget där en "kändis" i matvärlden granskas lite extra hårt. Det är fortfarande roligt med ett OKEJ-utvik - och det gör det hela ännu mer intressant att läsa.

I Gourmet är den nya formen och typsnittet helt rätt, tycker jag. Därtill känner man sig alltid lite coolare och mycket kunnigare efter att man har tagit en bläddringssession i denna nygamla publikation. Ser fram emot dess utveckling. Mer matnörderi om jag får bestämma. Ju smalare desto bättre. Fast det kanske inte alla gräddälskande kockar håller med om.

Det våras för den goda journalistiken

2011-09-28T14:26:00.000+02:00

Kolla här vad mycket bra journalistik det finns just nu! Alla de nämnda magasinen är nyutkomna. Jag vill speciellt nämna reportaget om Bob Shaye i nya Icon, Amish eller hipster-reportaget i Filter, Kerstin Ekman-texten i Vi, texten om spionjägaren i Fokus, Jens Liljestrand-intervjun i Femina, bäst i nya ViLäser är som alltid vinjetten Bokormen och Michael Jackson-storyn i dagens Expressen.

Alistair Campbell får sin telefon hackad - nytt grepp på brittisk litteraturfestival

2011-09-27T13:09:00.001+02:00

Cheltenham Festivals är kända för att dra mycket stora namn och ha väldigt intressanta samtal om litteratur. På festivalen, som pågår mellan den 7 och 10 oktober, tar de ett nytt grepp på "person-intervjuas-på-scen". Under söndagen den 8 oktober ska nämligen den forne spin-doktorn och journalisten Alistair Campbell få sin telefon hackad av intervjuaren Patrick Kielty - live på scenen. Man skulle vara där.

BookyDarling och UR i samarbete på Bokmässan - schema för alla tv-sändningar

2011-09-20T22:19:00.000+02:00

Såhär har det sett ut hittills här på bloggen.

BookyDarling i samarbete med UR live-tv hela helgen! Under söndagen blir det Herta Müller och många fler som intervjuas eller talar fritt.
Här är hela programmet.

SÖNDAG:

Sön 11.00-11.45: The Times They Are a-Changin' - Håkan Lahger och Plura från Eldkvarn, radiojournalisten Mia Gerdin och Maja Gödicke, artist. Johan Lindqvist, musikjournalist, är moderator.
Sön 12.00-12.45: Minnet överger inte sanningen - Herta Müller, Nobelpristagare samtalar med akademiledamoten Anders Olsson.
Sön 14.00-14.45: Jag lever för dom ögonblicken - Rikard Wolff i samtal med Andreas Ekström, journalist.
Sön 15.00-15.45: Två svenska världsregissörer - Troell och Widerberg - Kurt Mälarstedt och Mårten Blomqvist, författare. Moderator Camilla Larsson, journalist och filmkritiker.

Torbjörn Nilsson har tid som arbetsmetod

2011-09-13T11:06:00.000+02:00

Politikreportern Torbjörn Nilsson umgås mycket och länge med sina intervjupersoner. Trots det tycker han inte att det är svårt att förhålla sig kritisk till dem.
– Journalist är man dygnet runt. Det är inget man sätter på eller stänger av, säger han.

Ett av politikreportern och Fokusmedarbetaren Torbjörn Nilssons många reportage handlar om centerledaren Maud Olofsson. Under sex veckor följde han henne på resor, var med på näringsdepartementet och hängde med på politiska möten. Han pratade med hennes kollegor, med vännerna och familjen. Syftet: att ta reda på vem Maud Olofsson är. Bakom den politiska masken.
– Vissa saker måste man förstå med både med huvudet och magen. Jag begrep mig inte på henne. Jag ville förstå hennes drivkraft, säger han.

Under våren 2007 går Torbjörn Nilsson bakom centerledaren, precis bredvid hennes pressekreterare. Ibland går han framför henne. Ibland står han vid sidan av.
– I början var hon medveten om att jag var där, men ju längre tiden gick, desto mer osynlig blev jag. Det är så man får den bästa bilden av den man skriver om, säger han.

"Jag ser hennes rädslor"
Det är först när Torbjörn Nilsson har hängt med en person under en lång tid som han förstår hur de tänker.
– När jag hör Maud Olofsson resonera och diskutera med andra människor får jag chansen att se hennes självbild. Jag ser även hennes rädslor. Det ger mig en bättre chans att förhålla mig friare och mer kritisk till Maud. I en rak intervju tar det ofta stopp, säger han.

Att tillbringa mycket tid tillsammans med sitt intervjuobjekt skapar inte automatiskt sympatier, men inte heller antipatier hos Torbjörn Nilsson.
– Journalist är man dygnet runt. Det är inget man sätter på eller stänger av. Att vara journalist är att vara människa, säger han.Snarare förstår han den han ska beskriva bättre. Skillnaden mellan intervju, betraktande och kallprat smälter ihop.
– Jag frågar Maud Olofsson om vad hon läste i tidningen i morse och vad hon tyckte om det. Det är en journalistisk metod att prata om tillvaron, säger han.

Familjemedlemmarna svårast
Torbjörn Nilssons närgångna arbetssätt och prosaliknande texter är välkända. Han ringer upp SMHI för att kolla vad det var för väder den dag han ska beskriva. Han pratar med närstående, ibland flera gånger om. Allt för att kunna stoppa in de nödvändiga detaljerna i texten.
– Det svåraste är alltid att intervjua familjemedlemmarna. De är ofta medieovana, det måste jag tänka både innan, under och efter intervjun. Det kan vara svårt att bestämma sig vad som ska vara med, säger Torbjörn Nilsson.

Han tror inte på intervjun som tillvägagångssätt att komma någon nära.
– Det är alltför lätt att intervjupersonen eller journalisten sätter på sig en mask. Jag försöker att gå tillbaka till gamla journalistiska metoder som innebär att vi berättar en historia från början. Världens vanligaste fråga måste vara: ”Hur var det på jobbet, älskling?”. Vi är vana att berätta så, kronologiskt. Det fungerar även på politiker.

Fakta Torbjörn Nilsson
Ålder: 31 år
Yrke: Politikredaktör och -reporter på tidningen Fokus.
Priser: Vann Sveriges Tidskrifters pris Årets journalist 2006. Nominerad till Årets medierookie samma år, även det av Sveriges Tidskrifter.
Böcker: Därför vann dom, 2011. De omänskliga 2010.

Vingård om reporterns uppgång och fall

2011-09-09T13:31:00.001+02:00

Tack vare boken ”Drömfabriken” får alla framtida, nutida och dåtida journalisträvar vatten på sin kvarn. Det var bättre förr. Det menar i alla fall författaren, tidningsmannen och mångårige chefredaktören Björn Vingård.

Björn Vingårds CV är nästan lika långt som de telegramrullar som knattrade fram ur printrarna på redaktionerna på Expressen där han startade sin journalistkarriär för över 40 år sedan. Sedan dess har han varit chefredaktör på tidningar sompå Damernas Värld, Resumé, Sköna Hem/Allt i Hemmet, Året Runt och Vi i Villa. Numera kan han också titulera sig författare, även om det på hans visitkort bara står konsult.

– Jag är ju inte heller Strindberg precis. Men jag kan skriva. Därför ville jag skriva om det årtionde som jag tyckte var det roligaste. 60-talet. Det var det mest betydelsefulla – i alla fall som jag har varit med om, säger han.

När ”media blev media”
För de som är 31 år i dag brukar han berätta att det var på 60-talet som ”media blev media”. – Då uppmuntrades reporterns egentliga uppgift, att skaffa fram information. Det är därför sekvensen med Bosse Holmströms ”Lägg ut, lägg ut”.
fortfarande är så en klassiker.
I dag ser journalistiken annorlunda ut tack vare internet, digitalkameror YouTube. – Nuförtiden handlar journalistiken om kommenterande, det tycks och tänks omkring en händelse. Själva händelsen, som nyhetsjournalistiken drivs av kan bara kan leva på nätet i en halv dag innan den är gammal.

Kamera och nätuppkoppling räcker
I dag är reportern som idé nästan död.
– Alla är ju på ett sätt reportrar, det behövs ingen stor utryckning, bara en kamera och tillgång till nätet. När jag började på Expressen var det ett projekt att skicka bilder från där du befann dig. I dag är den tanten på Röda Korset som står för informationsinhämtningen som kan gasta ”Lägg ut”.

Istället blir sorterandet journalisternas mesta syssla i framtiden.
– En viktig del blir att vaska fram personer som kan tolka och hjälpa oss att förstå händelsen på ett nytt sätt tillsammans med att värdera informationen. Men det är bättre om tränade fotografer och journalister är på plats, det kommer att bli proffsigare gjort, säger han.

Björn Vingård
Född: 1945
Bor: Stockholm och Simrishamn
Karriär: Utbildad vid journalisthögskolan i Göteborg. Reporter på Expressen. Därefter på olika Bonnier-tidningar, bland annat chefredaktör på Damernas Värld, Resumé, Sköna Hem/Allt i Hemmet, Året Runt och Vi i Villa. Har varit vd på Svenskt Tenn och pr-firman Jerry Bergström AB.

Aktuell: Romandebuterade i höst med Drömfabriken - en roman om Bonniers.

Precis som Bang hade velat haft det

2011-08-16T13:14:00.004+02:00

Man kan med rätta tycka att det har varit ganska ouppdaterat här, men som en annan bokbloggare sa: när man har tid att läsa, har man inte tid att blogga och tvärtom. Det har faktiskt blivit en hel hög med böcker som jag har tragglat (ibland) och katapulterat (ibland) mig igenom. Framför allt har jag läst in mig på Bang. Hon är ju en av de mest framstående kvinnorna av sin tid - och det måste förstås dissekeras varför. Därför rekommenderar jag Barbro Alving: Krig, kvinnor och gud en biografi av Beata Arnborg varmt. En underbar bok om kvinnan bakom signaturen. Skrivet med värme, nyfikenhet och en stor dos väl genomfört journalistiskt arbete. Precis som Bang själv hade velat ha det.

BANG - vilka texter!

2011-07-01T19:33:00.005+02:00

Med risk för att låta som en kärring är det dags att säga det som är uppenbart, men som ändå måste bli sagt: herregud vad tiden går fort!
Jag har visserligen hunnit läsa massor av bra (och mindre bra) böcker, alla kommer inte att redovisas här, men värd att rikta strålkastarljuset mot är förstås (och ja, ni som redan vet det här kan hålla för ögonen ett ögonblick), men den svenska journalisten BANGs texter. Är hon inte fantastisk? Jag menar, herregud vilken kvinna att kunna skriva. Roligt, rappt, träffande, alltid mitt i prick.
Så: om man nu, mot förmodan, skulle vara intresserad av att läsa en tants gamla texter från 40-talet, så ska man ABSOLUT ta sig an Barbro Alvings kåserier i Käringen mot strömmen. Vilken glöd, vilken skrivlust! Man blir begeistrad bara av mängden ord hon förmår använda. Ja, som ni hör, jag är FRÄLST på Bang. Det är kul att vara frälst. Man kanske skulle bli kristen? Ejhja, åter till ämnet: det är en fenomenalt rolig bok. Alla ni som tycker att det finns för lite roligt att läsa om, kan ju direkt beställa ett ex av den här och så sedan ha hela veckan gjord. Jag säger bara: trevlig helg, så länge!

Anekdotiskt om kändisar - reportagebok för den som letar detaljer

2011-06-19T20:15:00.004+02:00

När Tony Olsson mötte Janne Josefsson av Stig Hansén hittade jag i en bokhög som man fick ta hur många man vill ur. Jag fastnade för denna. Jag har en fäbless för reportageböcker, ofta lär man sig massor om vitt skilda ämnen och får därtill med sig sin regelrätta dos journalistisk prosa. Ofta är det mycket underhållande och skoj, men här tvekar jag. Det ska väl nämnas här någonstans att man ska ta det varligt när man recenserar sina kollegors böcker. Eller folk man känners böcker.
Jag har varken varit kollega med eller känner Stig Hansén och inte läst hans texter så värst ofta eftersom han mest har skrivit journalistik i tidningar på andra sidan kusten, men å andra sidan borde jag ha snubblat över några av hans många böcker. Dock får jag medge att det inte är så.
Det här är hur som helst ganska bra, om man vill läsa om lustiga anekdoter som kända människor har gjort i hans närhet, exempelvis Iggy Pop, Mikael Wiehe och såna. I övrigt tycker jag nog att det är lite svårläst. Men hej, det är ju bara jag.

Liza Marklunds älgkliv har gjort avtryck

2011-06-12T09:59:00.006+02:00

Det ska erkännas att det var länge sedan jag läste en bok av Liza Marklund. Jag har förstås läst hennes krönikor i kvällstidningarna under årens lopp. Men tidningsläsande är flyktigt på det sättet, man läser och glömmer. Bättre blir det därför när innehållet istället kommer i en bok. Som med Liza Marklunds Nya röster sjunger samma sånger där hennes krönikor mellan 1985-2010 har samlats i ett danskt band.
Hon provocerar Liza Marklund, men hon förstår inte varför. Det är det mest tydliga med henne. Läs till exempel den här artikeln som Anna Bråkenhielm Carrfors har skrivit 2008.
Det måste Liza Marklunds norrländska förnuft och egna blick som gör att hon hela tiden blir Kärringen mot strömmen.
Att läsa hennes olika texter i sträck ger mig perspektiv på det 90- och 2000-tal som jag själv har växt upp i. Inte tyckte vi unga tjejer att det var något konstigt med en kvinnlig journalist i en deckare. Kanske var det tack vare Liza Marklunds Sprängaren som kom 1998, när jag var 15 år. Det tycker jag fortfarande inte.
Kanske är det så att Liza Marklund har lyckats med det hon önskade sig: hon har påverkat samhällsdebatten och själv tagit älgkliv framåt, så att vi andra fegisar kan vagga efter i lagom maklig takt.

Stark bok om en stark kvinna - Elisabet Höglunds självbiografi

2011-06-11T22:08:00.005+02:00

Har rusat igenom (bildligt talat) massor av härliga biografier på sistone. Speciellt bra tycker jag om Elisabet Höglunds självbiografi En kvinna med det där håret kan väl aldrig tas på allvar. Jag ska erkänna att även jag var lite skeptisk i början, medierna har framställt Elisabeth Höglund som den värsta gnällkärring som har funnits i Sverige. Men boken visar att det verkligen bara en den ena sidan av myntet. Den som kan stå ut med de störande kommateringarna i nästan varje mening får genom att läsa denna självutlämnande bok en bra inblick i hur en människas liv kan påverkas av en svår uppväxt.
Tillsammans med ett starkt driv och en outgrundlig styrka har Elisabet Höglund på många sätt vänt sina svagheter till styrkor. Att hon är en prisad cyklist och journalist bottnar säkerligen i att hon ständigt har arbetat hårt och gjort det på sitt eget sätt.
Detta är en verkligt läsvärd bok som många människor kan ta till sig och känna igen sig i.
Och ja, du får reda på exakt när diskussionen kring hennes hår började. Om du är intresserad av det.

Snyggaste iPad-fodralet

2011-06-11T22:03:00.003+02:00

Det sägs att det finns omkring 200 000 paddor (iPad) i Sverige. Om någon undrar vilket det snyggaste fodralen till iPad är är det garanterad det gammeldaxa Books. Såg det i dag på M-Zone. Väldigt dyrt (799 kronor), men drömma kan man ju alltid.

Hurra för WikiLeaks-boken!

2011-06-08T20:43:00.004+02:00

Och så var jag tillbaks ut i etern igen. Det är inte lätt att hinna med det hära blogglivet när man dessutom ska ha ett annat analogt. Men man gör som bekant så gott man kan. Dagen till ära vill jag hylla en specifik bok: WikiLeaks av Daniel Domscheit-Berg. Det är förstås inte datanörden själv som har författat denna excellenta text, det har journalisten Tina Klopp gjort, men i alla fall. Det är en fenomenal bok. Av flera anledningar. För det första innehåller den massor av skvaller. Och ja, skvaller är kul och enligt forskningen dessutom socialt hälsosamt, i alla fall enligt Jessica Gerdins spaning från P1 i lördags.
För det andra skildrar den en organisations trevande start, uppgång och eventuella fall. Och mannen som vi alla är så nyfika på, Julian Assange, beskrivs både en och två och tre gånger som en - tja ska vi säga väldigt speciell typ. Därför, bland annat är den här boken värd att läsa, mina vänner. Otroligt spännande om man är intresserade av sociala medier (vilket jag antar att ni är eftersom ni läser här) och man känner sig otroligt intelligent när man senare kan skvallra (ja, juste) om hur konstig Julian Assange verkar. Jojo.

Hemma hos Skarp och Guillou..

2011-05-31T22:22:00.004+02:00

...på Piratförlagets lilla fest fanns även Stina Dabrowski (med ryggen vänd mot kameran) och massor av andra journalister och så förstås de författare som har turen att bli utgivna på Piratförlaget i höst. De är bland andra: Arja Saijonmaa, Björn Vingård, Zinat Pirzadeh och Malin Wohlin.

I morgon gäller det

2011-05-31T22:10:00.003+02:00

Ni håller väl alla tummarna för mig när jag försvarar min uppsats "Nöjet i historien" på JMK i morgon eftermiddag? Dessa två bilder visar en bråkdel av den litteratur som jag har skannat mig igenom för att komma i mål med texten. Herregud vilken ångest jag hade för en vecka sen när jag jag med darrig hand lämnade in den 20-sidiga bunten med papper. Nu, såhär en kväll innan opponeringen, börjar den där isande magkänslan sakta krypa sig in i kroppen igen.

Knausgård ser tecknen i tiden

2011-05-27T13:35:00.004+02:00

Äntligen damp den ner i brevlådan. Knausårds nya bok. Jag tänker skriva om den även om jag ännu inte hunnit läsa klart.
Men visst är det spännande att han bestämmer sig för att som det så fint heter: "skriva sitt liv". Hur autentiskt det är vet man inte, men det är verkligen oerhört smart. Ligger så väl i tiden.
Igår hade vi vänner på middag och diskuterade fenomenet transparens. Med alla nya sätt att kommunicera är förstås genomskinligheten allt. För det mesta går snabbt att kolla upp.
Därför är Knausgårds bok en succé. Inte för att den är bättre skriven än någon annan bok, utan för att den pekar på något i tiden som är oerhört centralt. Diskrepansen mellan det du gör och det du säger.

Ingvar Hedlunds fantastiskt roliga bok om åren på Expressen

2011-05-15T21:36:00.006+02:00

Såhär i B-uppsatstider passar jag på att tipsa om en ypperligt rolig, smart, knäpp, intressant och underfundig bok: Tabloism.
Författare är Expressenreportern Ingvar Hedlund som 2006 gav ut boken om hur det är att vara journalist på en av Sveriges största tidningar. Han är en grym skribent. Därmed har jag som läsare roligt hela tiden. Så: låna på bibblan. Du kommer att skratta hela vägen hem.
Mer om boken kan du läsa här på Resumé.

Birgitta Trotzig är död

2011-05-15T21:33:00.001+02:00

Läs mer om det här.

På spaning efter den tid som flytt i Budapest

2011-05-05T14:34:00.003+02:00

Nyss neddamp jag igen på svensk mark efter ett par dagar på vift i Ungern, närmare bestämt i Budapest.
Bokrelaterade spaningar var:
1. PO Enquist är stor där. På flera ställen såg vi hans bok Ett annat liv (fast förstås på ungerska), bland annat i det här skyltfönstret i Alexandra bookstore på Andrassy ut (en av huvudgatorna i Pest).

2. De har kanske världens snyggaste anteckningsböcker där, i Budapest. Ordning & Reda kan slänga sig i väggen. På det så kallade Fashion Street i centrala Pest fann vi, på en liten bakgata, en butik för de handgjorde ungerska anteckningsböckerna.

Semesterparadis i skärskådat

2011-04-24T13:44:00.005+02:00

Det är sant som Maja Aase skriver att Kristofer Ahlström går hårt åt svenskarnas mest älskade semesterö, Fårö och Gotland i boken Bara någon att straffa. Efter att ha läst Kristofer Ahlströms bok förstås jag lite mer vad lokalbefolkningen jag känner där säger. Det finns ingenting här längre, brukar de säga. Bara de galna blir kvar.
När jag tar bilen runt halva ön under en sysslolös semesterdag är det svårt att förstå vad författaren menar. Att något så vackert skulle kunna vara så hemskt och tråkigt går inte att föreställa sig. Inte ens för mig som spenderat mina senaste 28 år där, både somrar, höstar och vårar.
Jag hör också vänners, gamla kollegors och andras mantran: "Gotland är det finaste vi har och vem vill inte flytta dit och få i gummistövlar ett helt liv."
Kristofer Ahlströms bok visar på det motsatta, det där där allt är ruttet, där människorna är gamla och sjuka, där ingen arbetar och där det inte längre finns någon annan än kommersialismen.
Den här bokens absoluta styrka är stämningsbilderna, det tydliga och välavvägda språket, vad saker kallas och hur de framställs. Den påminner om Christoffer Carlssons bok Den egögda kaninen. Glesbygd i skärskådning kanske det kan kallas, trots att författarnas motiv är helt olika.
Jag befinner mig på ön och på båten på väg därifrån när jag läser Bara någon att straffa. Den ger mig perspektiv på livet här. Jag har länge misstänkt att det finns en massa andra saker under ytan i det här landskapet som jag inte förstår. Kristofer Ahlström sätter fingret på det: en plats där dagarna bara går och går, ingenting händer och till slut ger det oss inget annat en ren och skär desperation tillbaks.
Men för oss semestrande storstadsbor kommer detta för alltid att vara gömt bakom nymålade kaféskyltar och doften av handrullade bullar. Så länge ni inte plockar upp den här viktiga och absolut läsvärda romanen i sommar.

Bohemen i Kobra

2011-04-17T14:40:00.003+02:00

Något att fundera över. Tema bohem i Kobra.

Det här är f ö boken de snackar om, Bohemian Manifesto av Laren Stover. Har haft den i bokhyllan sedan 2006. Köpte den i ett antikvariat i New York. Så chict det kan bli ibland.

Är du poet? Bli publicerad!

2011-04-17T13:45:00.003+02:00

Nu drar Brombergs förlag igång årets insamling av ny poesi som ska samlas i en poesiserie i antalogiform. Om du vill medverka, skicka fem texter och en kort presentation av dig själv. Berätta om, och i så fall var, du tidigare har blivit publicerad. Ange namn, adress. skicka ditt bidrag till antologi@brombergs.se senast den 1 september 2011. Sprid ordet vidare!

GW i Babel

2011-04-17T12:45:00.006+02:00

I fredags pallrade jag och mina JMK-kompisar till Babelstudion på SVT-huset för att titta på inspelningen av nästa veckas program.
Gäster var Leif GW Persson, Åsa Nilsonne och Kristina Ohlsson, eftersom det pratades mord och ond bråd död, såhär lagom till påsk. Och trots att Leif GW har ett eget program varje vecka (Veckans brott) har varit med i Efterlyst i hur många år som helst och dessutom gärna citeras som expert i allehanda brottsutredningar, går det inte att tröttna på honom. Han är en citatmaskin utan dess like!
P.S. Programmet sänds på långfredagen, istället för som vanligtvis på torsdagen. D.S.

En samtidsbomb har slagit ner – Den hemliga gästen

2011-04-13T10:34:00.003+02:00

Det är få gånger en bok verkligen pockar på uppmärksamhet, sådär så att man längtar efter att kasta sig i soffan, bläddra upp rätt sida och sedan sjunka ner i den underbara texten. Den hemliga gästen är en sådan. Det är en hemlig skribent från Krogkommissionen som har skrivit en slags handbok om hur man undviker riktiga fällor, missar och underliga rätter på restauranger. Det kan låta lagom torftigt – behövs det verkligen en till guide om vett och etikett, en guide om mat och restauranger? Det finns ju redan Guide Michelin, White Guide och ett otal andra mindre inspirerande efterföljare.
Nej, en guide till att gå på restaurang behövs förstås inte, men den är bara så fantastiskt formulerad. Den är rolig, underhållande, inspirerande och ja, alldeles alldeles underbar.
Nog för att jag själv:
1. Älskar att gå på restaurang.
2. Älskar att äta mat.
3. Skriver om mat.
4. Har skrivit om vin.
Men, oavsett hur ditt matintresse ter sig till vardags, slår den här texten ner som en samtidsbomb bland kokboklitteraturen, mest på grund av de kluriga formuleringarna, det poetiska bildspråket, de underfundiga metaforerna och de matchande smakpreferenserna.

Läs den, du kommer att gå mer rakryggad till restaurangen, gladare till jobbet (för att du har skrattat så mycket kvällen innan) och kan stoltsera med dina kunskaper i allehanda sociala sammanhang. Inte lite vad en bok kan åstadkomma.

TV-historia i en liten bok

2011-03-30T10:39:00.004+02:00

Av en kompis fick jag boken Älskade, hatade – 14 röster om TV av red. Mats Bergstrand, boken om TV4s första tjugo år i rutan, en intressant och spännande exposé av förändringen av medievärlden under två decennium. Bäst är det sista kapitel av herr kanalchef himself, Jan Scherman. Det är ett kapitel som andas vitalitet, eufori och en stark tro på tv som medium även i en framtid när vi alla samlas kring en dator. Medieskadade är vi väl alla, men den här boken sätter ett populärhistoriskt perspektiv på ett av Sveriges mest synliga företag.

Här laddar du själv ner boken som pdf. Om du vill förstås.

Foto: TV4

Konserverad matkultur

2011-03-30T10:18:00.004+02:00

Korv. Jag älskar korv. Vi äter korv hur ofta som helst hemma hos oss. Nu har vi till och med köpt en korvmaskin, en köttkvarn, för att vi skulle kunna göra korv. Och så kom Kristofer Franzéns bok Korv. Vilken lycka! Jag kan säga att vi verkligen behövde den, de korvar vi försökte göra i julas blev mest, ja, vi kan väl säga: inte goda. Och Franzén gör en vacker (ja, det går) och inspirerande bok som får en att vilja testa alla möjliga sorters wurstar. När jag tittar i hans bok inser jag att jag helst skulle vilja ha ett kök så stort att det fick plats att man hängde lufttorkade korvar i hela taket. Sedan kommer jag på att vi bor i en lägenhet, inte på landet. Men drömma får man ju. Korv är konserverad matkultur för alla oss som älskar att äta gott och enkelt.

Vad minns du av ditt liv?

2011-03-30T09:51:00.004+02:00

Jan Henrik Swahn har förlorat alla sina dagböcker. Han bestämmer sig för att minnas sitt liv istället för att anteckna det, nu när alla noteringarna ändå är försvunna. Boken Mitt liv som roman blir en resa inåt, utåt och kanske till och med uppåt för författaren som minns sitt liv i scener. Det är kafébesök i Paris, ett smutsig studentrum, det är krogar i Stockholm och människor han träffat.

Men för den skull presenterar inte författaren sitt liv i ett kronologiskt genomdrag som på något sätt liknar en Power Point-presentation. (Ni vet vad jag menar känd person berättar allt om sitt fabulösa liv i små putslustiga anekdoter, typ exempel Michael Parkinson i boken Mitt liv). Här blir det lite vad det blir, beroende på vad författaren minns.

Romanen blir kanske inte lika spännande som Jan Henrik Swahns liv var, trots att det en gång i tiden var det omvärnda som var tanken. Men idén är rolig: vad minns du egentligen av ditt liv. Det är klockrent ämne för Babelexempel att göra smart kulturhumor på.

Döden och hans kompani

2011-03-30T09:32:00.004+02:00

Lukas Moodysson är helt klart en av mina favoritförfattare. Därför bokstavligen kastade jag mig över Döden & Co när den ramlade ner genom brevinkastet, jag slet upp pärmarna och satte nosen bland bladen direkt. Det visade sig att min eufori inte alls var kompatibel med Moodyssons mood. Han var ledsen, jag var glad.
Ett par dagar senare fortsatte jag min litterära exkursion bland Moodyssons tankar, ord och känslor. Det gick lite bättre, vi hittade varandra lite mer. Jag funderade på om boken och ämnet inte påminde väldigt mycket om Malmökollegan Karl Ove Knausgårds bok Min Kamp. Vem-var-min-pappa-trenden fortsätter, men tar förstås lite nya höjder i och med Moodyssons bok. Boken i sig är ganska bra, men samtidigt lite dagboksaktig. Jag tröttnar lite. Samtidigt tycker jag om hans språk och känner att han talar med en röst som jag känner igen från min samtid. Dessutom: det är fint beskrivet och otvunget berättat. Jag tycker om det. Jag tror att boken kommer att växa lite till för mig när jag väl har lagt den ifrån mig.

För de som också gillar honom finns en bra intervju med inom i förra numret av ViLÄSER.

Om jag var din hemmafru

2011-03-30T09:17:00.004+02:00

Okej, vi vet alla att det finns böcker och så finns det BÖCKER! Om jag var din hemmafru av Lotta Lundgren är en riktig BOK. En måste-ha-BOK. En MÅSTE-HA-KOKBOK till och med. Och kokböcker brukar ju vara snygga, maten ser läcker ut och ofta vara ganska könlösa och opersonifierade. Inte den här. Före detta copywritern Lotta Lungren har gjort en modematbok som gränsar till matporr. Om någon undrade vart passionen till maten fanns, så är det här. Det är en orgie i läckra munsbitar kombinerat med modefoto och catchiga citat, texter och slogans. Det är ett mästerverk. Vi är oerhört glada över att Lotta fick chansen att ge ut den. Att det inte var en självklarhet att släppa den här på marknaden kan utläsas av det knäppa förordet. En riktig coffe table-älskling för alla foodias där ute. Jag rekommenderar varmt frikadellerna på sidan 161.

Ungdomsbok med smart story

2011-03-30T09:07:00.004+02:00

En kväll när huvudet var fullt med bokstäver, siffror, röster och och en och annan tv-snapshot ville jag läsa något extremt lättläst. Det blev den här: Tretton skäl varför av Jay Asher, en riktigt spännande och ovanlig ungdomsroman. Storyn i korthet: en ung tjej tar livet av sig, men innan dess spelar hon in tretton kassettband som hon sedan skickar till de tretton personer som på ett eller annat sätt har påverkat henne till att begå självmord. Vi följer en av dem, Clay, den snällaste killen i skolan. Trodde ni, i alla fall.
Allvarligt: mycket smart, intressant och obehaglig story. Men också: lättläst, tydlig och precis sådär banal och okomplicerad som ungdomsromaner ska vara. Den här rekommenderar jag verkligen till alla de som är mitt i eller strax förbi slukaråldern.

Vad gör alla superkända människor hela dagarna

2011-03-30T08:57:00.005+02:00

Förut hann jag blogga, men knappt läsa. Nu läser jag - men hinner inte blogga om allt. Men den här vill jag ändå puffa lite för. Vad gör alla superkända människor hela dagarna av Christian Wulff är en rolig presentbok som säkerligen går hem i de flesta stugor. Vad Christian Wulff har försökt göra är att imitera kändisar i textform. För de kändisar som vi känner mycket väl är det skickligt gjort. Men ibland undrar jag över om detta bara är ett manus för en serie sketcher för Hey Baberiba. Der är en rolig idé och titeln ger en härligt intertextuell knuff till Fredrik Lindströms bok Vad gör alla superokända människor hela dagarna. Så, som idé: kul. Garanterat är dessutom att även farmor gillar den.

Nytt bloggpris

2011-03-18T09:47:00.003+01:00

Forma Books uppmärksammar bokbloggarna och instiftar ett pris för bästa bokblogg – Forma Books Blog Award!
Priset är årligen återkommande och ges till den bokblogg som på bästa sätt uppmärksammar litteraturen och skapar ett alldeles eget rum för den bokintresserade att vistas i.
Priset består av 25 000 kronor samt en digital logga – ”Årets bokblogg 2011”.
Prisutdelningen sker i Forma Books monter på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg lördagen den 24 september.
Nomineringarna sker via Form Books hemsida www.formabooks.se fram till den 15 maj 2011.
Tävlingen är öppen för alla och som bokbloggare får man givetvis nominera sin egen blogg. Efter nomineringstidens slut sammanträder en jury som utser tre kandidater till priset. Därefter vidtar en allmän omröstning där tävlingen avgörs.
Juryn består av följande personer: Sophie Bråland, marknadschef och innehållsansvarig på Blogg.se, Cecilia Gustavsson, redaktör och reporter på Aftonbladets boksidor, Dominika Peczynski, bloggare och vd för PR-byrån Mafioso, Per Sjödell, vd för Pocket Shop, Sophie Strömqvist, webbansvarig på Forma Books samt Tiina Nevala, PR- och informationsansvarig på Forma Books. Juryns beslut kan inte överklagas.

Snygga reprisboxar

2011-03-16T18:23:00.004+01:00

Hej, Vill i farten tipsa om den här fina klassikerserien Repris. Så snygga boxar att ha i bokhyllan!

Kolla på Hej Litteraturen ikväll

2011-03-02T11:55:00.004+01:00

Jag kommer att vara med och prata om Hjalmar Söderberg där i Hej Litteraturen klockan 20.30 på SVT2.

Dessutom vill jag puffa för klassikern In Cold Blodd av Truman Capote, som jag inte har tagit mig an tidigare (kanske på grund av den skrämmande titeln, gillar inte skräckisar och thrillers så mycket), men vilken FANTASTISK bok det är. Den tog 4 år att göra klart, den är skriven i reportageform, med alla autentiska namn och allt. Vilken research, vilken kille! I love it och nu är han min idol. Ja jäklar.

Nypremiär för Hej Litteraturen

2011-02-24T19:11:00.005+01:00

Vill passa på att tipsa alla litteraturnördar om det fenomenala programmen Hej Litteraturen som gick i går kväll på 20.30 på tvåan och som kommer gå i sju avsnitt framöver. Här hittar du gårdagens klipp. Nästa vecka, onsdag 20.30 är jag med i programmet och pratar om Hjalmar Söderberg, titta gärna då. Tills dess, håll till godo med denna veckas klipp.

Idag pratade jag bokrea i P3 Populär

2011-02-22T20:40:00.003+01:00

Tillsammans med Johanna Ögren från Bokhora pratade vi om bokrean (är det nåt att ha fortfarande?) i P3 Populär idag. Dessutom blev det faktiskt en hel del andra boktips, eftersom lyssnarna var så ivriga på sms och mejl. Kul!
Här hittar du hela inslaget (och lite bilder från inspelningen).

Lilla Piratförlaget startas

2011-02-21T18:28:00.002+01:00

Av Ann-Marie Skarp fick jag i dag höra att Piratförlaget startar barnboksförlag, Lilla Piratförlaget tillsammans med VD:n Erik Titusson, som blir VD och förlagschef för Lilla Piratförlaget. Erik arbetar i dag som kanslichef för Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA), världens största barn- och ungdomslitteraturpris. Tidigare har han bl.a. varit chef för marknadsföring och information på Rabén & Sjögren.

BookyDarling i P3 Populär på tisdag

2011-02-15T18:14:00.002+01:00

Jag blev uppringd av P3 Populär-redaktionen i dag. Det resulterade i att jag kommer att vara gäst hos dem på tisdag den 22 februari. Ämnet är förstås: böcker! Lyssna då, tills dess kan du kolla in vilken typ av program de gör här.

Invasion!

2011-02-07T18:55:00.003+01:00

Så har jag fyllt år igen! Av vännen Anna fick jag Jonas Hassen Khemiris novellsamling Invasion! som faktiskt har gått mig helt förbi i den stora bokfloden. Perfekt läslängd är det också. Det får bli finläsning mellan kurslitteratur och andra skribenters texter. Ser fram emot att ha med den i reporterväskan.

Hunter S. Thompson-biografin är fenomenal

2011-02-01T08:43:00.003+01:00

Även om jag bangade Vertigos släppfest i fredags för Hunter S. Thompson-biografin var det länge sedan jag kände en sådan entusiasm för någon bok. Jag började läsa igår kväll och ville bara inte sluta. Jag tror att det bästa sättet att karaktärisera denna bok på är rätt och slätt att publicera en kort del av det som står i inledningen:

15.00 Uppstigning
15.05 Chivas regal och morgontidningarna, några Dunhill
15.45 kokain
15.50 ett glas Chivas till, en Dunhill
16.06 Första koppen kaffe, en Dunhill
16.15 kokain
16.16 Apelsinjuice, en Dunhill
16.30 kokain
16.54 kokain
17.05 kokain
17.11 kaffe, några Dunhill
17.30 mer is till whiskyn
17.45 kokain, etc

och så fortsätter det hela dagen, som slutar med champagne, hett bad, glass och sömntabletter.

Hunter S. Thompson må vara känd för sitt vilda leverne, men han är också känd för sin skrivartalang och som den som startade "gonzojournalistiken". Han var en sån som bröt mot alla regler bara för att han ville och kunde. En sådan bok måste man ju bara läsa.

Förr: student, nu: författare

2011-01-21T16:45:00.002+01:00

Veronika Malmgren kan verka vara en vanlig 29-åring. Det är hon inte. Hon har just blivit författare.

Förläggaren Dorotea Bromberg står i leopardklänning i dunkelt ljus i Brombergs små lokaler på Kungsholmen i Stockholm. Hon menar att de författare som Brombergs satsar på hänger med förlaget nästan till döden. Så uttrycker hon sig i alla fall.
– Det mest spännande som händer i en förläggares liv är när hon hittar en debutant som är så bra att man aldrig vill släppa henne. Det är en upptäckt som inte går att jämföra med att hitta fantastiska utländska författare.
Den dagen är ytterst speciell. Det är ytterst sällan när man går igenom manushögen som vi hittar något vi är förtjusta i. Men med Veronika Malmgrens manus var det precis så.
Hon pausar en kort sekund, som för att hämta andan.
– Vi är sällan rörande eniga på förlaget, men med hennes manus blev vi förtjusta. Det var ett självklart val, säger hon och det glittrar i ögonen på förläggaren.
Författaren och debutanten heter Veronika Malmgren, född 1982, är boende i Linköping och pluggar till psykolog. Der kan verka som en helt vanlig beskrivning av en person. Det är det inte. Hon är nyligen antagen som författare hos Brombergs. Antagligen kommer hon att vara där nu tills hon dör. I alla fall om man förstår Dorotea Bromberg rätt.
Malmgren är uppvuxen i Jakobsberg utanför Stockholm och har gått på flera skrivarskolor, bland annat Wiks folkhögskola.
Gracie, som debutboken heter, är en roman om tonårens vänskap, om en bil och om Kansas. Boken kom till eftersom Veronika hon hade en mening i huvudet som hela tiden återkom och som löd ungefär:
”Penelope Dawn, morgonrodnanden gudinna drar fingrarna genom håret, inte riktigt rött, men någonstans ditåt, strawberry blonde.”
Veronikas utbyteså kan förefalla ointressant. Att vara på vischan i USA. Många har gjort det före henne. Men berättelsen kom till henne.
– Antagligen för att den var så viktig, säger hon.
Som de flesta författare har Veronika alltid skrivit, men tidigare har hon inte skrivit klart de texter hon påbörjat. Tidigare har hon låtsats som om hon inte har haft författardrömmar, men det erkänner hon nu.
– Jag har velat det jämt, säger hon och böjer ner huvudet.
Skrivarkurserna har satt sina spår. Hon säger att hon var intresserad av interaktionen.
– De viktiga var att man fick tid att prata om text, säger hon.
Trots att Veronika Malmgren fortfarande pluggar har kommit fram till att hon kanske inte vill arbeta inom psykiatrin ändå. Kanske vill hon bara arbeta halvtid. Hon vill få tid att skriva.
– Det vore en dröm!, säger hon och sneglar längtansfull på sin förläggare.
Boken Gracie är tunn. Hon har skrivit om alla sidor många gånger, processen är långsam. Det var aldrig meningen att boken skulle blir föredömligt kort, det var snarare ett sätt att koncentrera berättelsen.
Det var kanske också i textens längd som bokens essens fanns. Berättelsen om Kansas var lagt i en burk, inte öppnad på länge, skakad och sedan presenterad som text på papper.

Alex Schulmans bok har 2 000 förhandsbeställningar

2011-01-12T08:54:00.008+01:00

Har börjat på Alex Schulmans lilla bok "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli den minsta trött", det är verkligen spännande att titta på hans författarutveckling på avstånd. Recension kommer inte förrän den 26 januari, men intressant fakta är att 2 000 böcker har redan beställts från Schulmans blogg.

Tillbaks efter en kortare sociala medier-paus

2011-01-05T20:52:00.003+01:00

Alla behöver ett dator, iPhone- och sociala medier-break i tillvaron. Därför har det inte blivit några nya bokinlägg sedan innan julen. Jag har haft jullov. Eller, ja, jullov och jullov. Jag har mest jobbat. Men jag har också tagit mig upp och ner för de svenska fjällen under ett par dagar. Det var toppen, ordvisar jag. En annan anledning till att det har varit glest mellan inläggen är för att jag inte alls har hunnit läsa några böcker. ALLS.

Men jag har förstås suktat efter en del böcker som ligger i den där läshögen. Jag tänker speciellt på Ladies av Hakelius, denna underbara bok som jag har påbörjat, men som jag vill spara och läsa långsamt för att den är så bra.

Jag tänker också på Urban Safari - 12 storstäder av Bobo Karlsson En reportagebok som säkerligen är väl värd att vänta på.

Sneglar också på Torbjörn Nilsson, Anita Kratz, Claes Lönegårds Därför vann dom – berättelsen om ett ödesval som jag väntar med spänning att få sätta tänderna i.

Jag tror också på Claes de Faires Alla lyckliga familjer liknar varandra och på UKONs Brukaren.

Jag intresserar mig också för Om jag var din hemmafru som Lotta Lundgren har gjort. En kokbok, men ändå så mycket mer.

Tja, en liten försmak av vårens bokflod. Det kommer mera, pappapara pappapara...

Julstressen har drabbat även BookyDarling...

2010-12-20T17:24:00.007+01:00

...och det har varit en otroligt spännande och intensiv decembermånad. Därför fick BookyDarling stå tillbaka lite, när lite annat måste göras.

På Kapitel 1, där jag är redaktör, har vi precis korat tre finalister av tävlingen "Årets manus", dessa tre är Carina Rabe med boken Micaelle, Nina Blad med boken Mamager 08 – agent till 8 och Bruno Netzell med boken Mobbing. Nu återstår bara för juryn att närläsa dessa manus under julhelgen för att komma med en vinnarkandidat i början på januari. Det blir spännande!

Dessutom tar plugget (JMK) en stor del av min tid just nu, vilket förstås bidrar till mer kurslitteratursläsning än nöjes- och bloggläsning. Men icke att förtrösta. I den annars ganska torra akademiska litteraturen hittade jag en pärla av Michael Schudson kallad Discovering the News - en något mer populärvetenskaplig bok än annan akademisk litteratur som handlar om pressens framväxt i det moderna Amerika. Mycket intressant för den som bryr sig om journalistik.

Dessutom är det full fart eftersom jag som frilans har haft mycket att stå i under december, bland annat en del vikarieinhopp, men andra bullar (och mer läsning) ska det bli i början på året. Håll ut!

Dessutom vill jag skicka med ett litet jultips som jag tycker att alla litteraturintresserade borde läsa i jul: Karl Ove Knausgårds Min kamp - en otroligt intressant text om att göra litteratur av vardagen.

Håkan släpper e-book på iPad!

2010-12-09T10:23:00.004+01:00

Okej, det här handlar mer om musik än om böcker. Eller, ja det handlar om digitala böcker. Kanske mitt favoritämne, e-books.
Håkan Hellström släpper iPad-app med boken om sitt liv! Hurra! Den laddar jag ner direkt. Vi hoppas på att den är bra också. Håkan Hellström visar verkligen att jag är barn av min tid. Vi två, 17 år kom just när jag fyllt 17 och sedan dess har han hängt med mig och utvecklats parallellt med mig. Härligt att se! Det blir min julläsning.

En bok kastad, en bok älskad

2010-12-07T09:51:00.004+01:00

Det blir inte mycket bloggläsning när man pluggar, men försökte mig på Paul Austers Osynlig igår kväll, men kastade den all världens väg efter 12 sidor. Det må vara så att jag är otålig till min natur, men det här var bara för mycket 1800-talsspråk. Alltför onaturligt som Grotesco skulle sagt. Nä, den ligger där den ligger.

Johan Hakelius Ladies blev andra valet för kvällen. Det gick bättre. Han har en sådan skrivlust att man virvlar med i hans kreativitet. Där har vi nåt. Nu gäller det bara att skapa tid för läsning. Nån som vet hur man gör?

I dag startar Årets manus på Kapitel 1

2010-12-01T08:46:00.005+01:00

Under året har medlemmarna på skrivarsajten Kapitel 1 haft möjlighet att rösta fram ett manus varje månad som har varit det bästa. I dag startar finalen i tävlingen: Årets manus. Åtta manus tävlar om att bli Årets Manus och vinna ett utgivarpaket från Papertalk. Röstningen pågår fram till och med den 20 december 2010. Den första veckan i januari lanseras vinnaren.

Läs mer om de tävlande här.

Jacques Werup vinner litteraturpris

2010-11-30T08:59:00.004+01:00

Det var länge sedan man hörde något från Jacques Werup, men nu har han tilldelats Wahlström & Widstrands litteraturpris. Priset är på 50 000 kronor och delas ut vartannat år.

Tidigare pristagare:

1993 Per Wästberg
1994 Lars Bergquist
1996 Claes Hylinger
1998 Christine Falkenland
2000 Gunnar Harding
2002 Beate Grimsrud
2004 Johanna Nilsson
2006 Anders Paulrud
2008 Malte Persson

Läs mer om Jacques Werup här.

Ge bort en memoarbok i julklapp

2010-11-29T18:09:00.005+01:00

Jag måste blogga om det här som absolut är den bästa julklappsidén som någon någonsin kommit med.

Multimanus erbjuder sig att skriva din eller en familjemedlems biografi – boken kan du själv sedan ge bort i julklapp!
Är det inte världens bästa present? Vem skulle inte bli smickrad av att få sin biografi skriven av duktiga och bra Multimanus. (Johanna Wistrand).

Här kan du läsa mer om en som tagit del av Multimanus tjänster.

Finnes: idéer. Sökes: entreprenörer

2010-11-24T08:47:00.009+01:00

På flyget ner till Malmö i förra veckan hann jag grabba tag i en bok som kom på posten ett par dagar tidigare: Finnes: idéer. Sökes: entreprenörer av Linda Runarsdottir, Mattias Andersson Marcus Persson och Mårten Norman.
Här presenteras bra och ibland kanske mindre bra företagsidéer. Boken är till för att inspirera alla de som funderar på att starta eget, men som behöver ett par bra idéer att göra sölag i saken av.
Författarna har uppenbarligen haft väldigt roligt när de skrivit boken och det finns en kreativ höjd och geniun glädje i texten som smittar av sig på läsaren.
Jag hittade dock ingen idé som passade mig personligen, men jag tror att denna fungerar bra som en samtalsstartare om man diskuterar entreprenörsskap och innovation. Kul - men kanske inget för den som behöver hjälp med hur man skaffar en F-skattesedel.

Grattis Hirdman och Combüchen till Augustpriset

2010-11-23T10:01:00.005+01:00

Säger grattis till Sigrid Combüchen som vann Augustpriset för sin bok Spill: en damroman. Grattis också till Yvonne Hirdman som vann fackbokskategorin med boken Den röda grevinnan. Båda har jag läst och recenserat för Femina tidigare i år. Båda var värdiga vinnare.

Det finns för få manifest

2010-11-22T08:24:00.008+01:00

Under veckan hade jag förmånen att hinna läsa två manifest "Det barnsliga manifestet" av Helena Granström (fysiker, matematiker och författare) och "Det nätpolitiska manifestet" av Christopher Kullenberg, (aktivist och forskare) båda böckerna är utgivna på Ink förlag.

Det är skönt att läsa något som tar ställning ibland, det gör båda de här böckerna. Kullenberg för att internet fortfarande ska vara fritt. Granström vill att barn kan inspirera vuxna att ta hand om sin barnslighet, sin kreativitet.

Förutom att böckerna diskuterar sina frågor från varsin tydlig synvinkel är de intressanta inlägg i samhällsdebatten. De är båda välskrivna och har som det verkar väl underbyggda teorier.

För alla som är intresserade av sociala medier och internets påverkan på det fria ordet rekommenderas Kullenbergs bok starkt.

Deckardebutanten Anders de la Motte fick Deckarakademins pris

2010-11-22T08:10:00.004+01:00

Deckardebutanten Anders de la Motte har vunnit Deckarakademiens debutantpris för boken Geim. Läs mer om de övriga vinnarna på Deckarbiten.

I förbifarten... eller "Så blir du framgångsrik"

2010-11-16T19:07:00.007+01:00

...vill jag passa på att tipsa om en finfin framgångsbok: Framgångsfaktorn av Malcolm Gladwell, som tar en titt på vad det är som gör människor framgångsrika. Han utgår från exempel som hockeylag, Bill Gates, Beatles och massor av andra. Bland annat avslöjas att det krävs 10 000 timmars träning på vad det nu är man vill bli bra på för att lyckas. Det ni!

Malcolm Gladwell ingår i redaktionen på The New Yorker och har varit ekonomi- och vetenskapsjournalist på Washington Post.

Grattis till Bokbloggarnas litteraturpris Carin Gerhardsen!

2010-11-16T19:00:00.003+01:00

Jag gratulerar vinnaren av Bokbloggarnas litteraturpris: Vyssan lull av Carin Gerhardsen.

4,8 miljoner för forskning om fiktion i den digitala åldern

2010-11-15T09:15:00.005+01:00

En god läsarnyhet är att det ska forskas på hur skönlitteratur kommer att påverka oss i den digitala åldern. Högskolan i Borås får 4,8 miljoner kronor av Vetenskapsrådet för att forska på temat ”Fiktionsläsningen i internetsamhället: Litteraturens betydelse för unga vuxnas personlighetsutveckling och omvärldsorientering”. Det blir bra för oss alla att veta hur det kommer att se ut.

Grattis till Ronnie G Lundin

2010-11-12T11:01:00.003+01:00

När jag satt och bläddrade i tidningar under lunchen igår upptäckte jag detta: en av våra kända Kapitel 1-medlemmar har släppt en bok om Fåröm Ronnie G Lundin, ledarskribent har nu blivit publicerad författare. Bild ur Gotlands Tidningar. Grattis!

Resor till Sveriges framsida i nästa vecka

2010-11-11T11:04:00.004+01:00

Nu blev det bestämt att jag först och främst åker till Malmö i nästa vecka för två möten och intervjuer, sedan bär det av vidare till Göteborg för research och bokläsning. Behöver ni något skriver från de båda städerna? Mejla! Ser mycket fram emot min lilla Sverigetripp.

Bokmässan skapar en mediemässa

2010-11-10T10:29:00.004+01:00

Från och med 8-9 mars 2012 kommer det att finnas en mediemässa i Göteborg, på initiativ av arrangörerna bakom bokmässan. Tillsammans med Tidningsutgivarna, Medieakademien, Göteborgs universitet och Göteborg International Film Festival. Bra initiativ!

SpokenWord i morgon kväll!

2010-11-10T09:20:00.002+01:00

Ni har väl inte missat att det är dags för den stora SpokenWord-kvällen på torsdagen den 11 november klockan 20.00. Inträde gratis och massor av fin och kul och cool poesi. Mer här.

Bob Hansson och Erlend Loe på Södra teatern

2010-11-10T09:17:00.002+01:00

För er som vi kolla in två kultförklarade författare ska ni ta er till Södra Teatern klockan 19.00 på 16 november. Då uppträder författarna Erlend Loe och Bob Hansson. Kolla in det här.

Seriebok för iPhone släpps!

2010-11-10T09:14:00.003+01:00

Dessutom släpper Ordfront den första serieboken för iPhone nu. Det är Mats Jonssons Hey Princess som blir först ut från Ordfront.

iPad-version på DN och Bokus

2010-11-10T09:02:00.004+01:00

Nu händer det grejer på den digitala fronten. Den första glada nyheten kom igår från Dagens Media: DN är snart klara med sin iPad-version av tidningen, det kommer jag definitivt att hålla utkik efter.

Desutom lanserar Bokus en e-version för iPhone och iPad, en verkligt bra uppdatering.

Veckosummering: ingen litteratur läst, men annat skoj

2010-11-05T12:16:00.006+01:00

Ja, här har det den här veckan inte precis varit någon febril aktivitet, men jag har tentat i medieteorier och jobbat med textskriverier och inte helt enkelt ptioriterat BookyDarling. Men nu är jag ledig i tre dagar och hoppas på att ge er matnyttigheter igen. Kort vill jag bara glädja er med Bonniers kokbok som kommer ut i nytryck utifrån hur den såg ut för 40-år sedan. Det blir till att ha en 60-talsmiddag inklusive dukning, recept och dryck från den boken senare.

Ikväll är det i alla fall dags för Idol (inte så litterärt, men kul fredagsnöje) och tidigare under veckan hann jag förbi på Restauranggalan på Grand Hôtel, mycket trevligt som vanligt och kul att träffa kollegor.

Sedan har ni väl alla sett Kulturbloggspriset som är i full fart? Kolla in det, om ni inte redan har gjort det.

I helgen läser jag ut Den nya överklassen och tar mig an någon tung faktabok, tror jag.

Årets bästa kokbok korad i helgen

2010-11-01T10:21:00.004+01:00

”Det naturliga köket” av Mathias Dahlgren och Jens Linder vann priset Årets bästa måltidslitteratur, alla kategorier under prisutdelningen i Grythyttan i helgen.

Sverige är fortfarande det land som fortsätter att ge ut flest kokböcker per capita i världen med hela 351 titlar per år. Det är en nästan en kokbok om dagen.

Årets bästa måltidslitteratur, alla kategorier:

Det naturliga köket
av Mathias Dahlgren och Jens Linder
Norstedts förlag

Motiveringen löd:
Vår främste världskock manifesterar sin förmåga att av det naturliga närma sig det överjordiska. En avspänd, högpresterande konstnärssjäl har gjort sin bibel.

Men det var fler kokböcker som vann pris, dessa sex blev ”Bäst, alla katagorier”, beroende på tema och innehåll.

Klassen Etniska kokböcker:
Tokyo food av Petter Bjerke
Natur & Kultur

Klassen Historisk måltidslitteratur:
Vi ses på baren!: Operabaren – historia och gäster av Gösta Arvidsson
Carlsson bokförlag

Klassen Köksträdgårdslitteratur:
Kryddväxter: våra trädgårdsväxter av Marie Hansson
Norstedts förlag

Klassen Söta bakverk:
Pepparkakshus & Mera julbus
Balkong förlag

Pris för Årets kulturgärning:
277 sorters kakor av Jan Hedh
Norstedts förlag

Juryns specialpris:
Mat att äta minst en gång i livet av Åsa Swanberg
Ordalaget bokförlag AB

Var tredje person har författardrömmar

2010-11-01T10:11:00.003+01:00

Enligt DN igår. Läs artikeln här.

Dags att rösta på bokbloggarnas litteraturpris

2010-11-01T09:44:00.004+01:00

Här hittar du de böcker som fått flest nominerade och som därmed går till en slags semifinal i Bokbloggarnas litteraturpris.

Rösta du också!

Akademiledamotens hämnd på Akademien

2010-10-28T17:50:00.005+02:00

Dagens mest spännande boknyhet för alla oss som gillar självbiografier är Knut Ahnlunds kommande självbiografi. Som medlem i Svenska Akademien kommer kan enligt uppgifter från DN att blotta en del av vad som försiggår bakom kulisserna i Akademien och det är förstås ett väldigt tungt försäljningargument för den här boken.

Jag vill ha nu!

Startade på Kapitel 1, nu säljs böckerna utomlands

2010-10-26T09:53:00.007+02:00

I höst kom Anders de la Motte kom ut med sin bok [geim] på Alfabeta förlag, men innan han fick ett förlag att anta boken var han en aktiv medlem på skrivarsajten Kapitel 1. Nu har boken också sålts till tyska Heyne förlag, till norska Bokförlaget och till danska Klim.

Hur känns det att först få sin bok antagen i Sverige?
– Självklart otroligt kul men samtidigt också overkligt… Eftersom jag skickat in ett par manus tidigare och dessutom kollat forumet på Kapitel 1 visste jag att ju mer personlig kontakt man fick i refuseringsbrevet, ju närmare hade man kommit att bli antagen. När Nina Wadensjö, som är förlagschef på Alfabeta, ringde upp mig på min mobil var min första tanke faktiskt att jag måste kommit RIKTIGT nära eftersom de faktiskt gjorde sig besväret att kontakta mig via telefon för att tacka nej… Det dröjde några sekunder innan poletten ramlade ner. Sedan dess har allt gått så fort att jag ännu inte riktigt hunnit ta in allt som händer.

På Frankfurtmässan köptes också [geim] av tyska Heyne förlag – är du en
del av det svenska deckarundret nu?
– Min förläggare upprepar alltid mantrat att man aldrig kan veta något säkert. Men Heyne är i alla fall så entusiastiska att de inte bara köpte [geim] utan också de två uppföljarna utifrån mina synopsis. De har stora planer inför lanseringen där nästa höst och detsamma gäller Bokforlaget och den norska lanseringen som sker redan till påsk.

Du arbetar med säkerhetsfrågor till vardags. Var det det som inspirerade dig till att skriva [geim]?
–Självklart har jag haft viss nytta av mina erfarenheter då jag senare utvecklat historien. I mitt nuvarande jobb reser jag mycket. Grundidén till boken tillkom på ett flyg då jag inventerade stolsfickan framför mig och började fundera över vilka föremål man kan hitta där. Av berättartekniska skäl flyttade jag så småningom över händelsen till ett pendeltåg och där har ni i grova drag inledningsscenen i [geim]. Jag har tidigare arbetat som polis i Stockholm och eftersom jag känner till både staden och polisverksamheten där kändes det naturligt att förlägga handlingen dit. [geim] är både en hyllning och en blinkning till spänningsgenren skulle man kunna säga och innehåller många välbekanta grepp och figurer, förhoppningsvis i en ny och fräsch tappning.

Vad handlar [geim] om?
– [geim] handlar om slackern HP, en egocentrerad småhusslare som känner sig allmänt ouppskattad och missgynnad av livet och därför anser sig ha rätt att göra lite som han vill.
En morgon kommer över en smartphone och via den blir han inbjuden att delta i ett Alternate Reality Game – ett slags spel som utspelar sig både online och i verkligheten. Genom att utföra olika uppdrag och filma dessa med telefonen tjänar han ihop poäng och hamnar på en highscorelista där åskådare kan gå in och betygsätta hans prestationer och plötsligt har HP hittat sin arena. I takt med att hans stjärna stiger i Spelet flyttar han gränsen för vad han är beredd att göra för att få mer av fansens kärlek och snart börjar han få svårt att skilja på vad som är spel och vad som är verklighet. Samtidigt har polisinspektör Rebecca Normén som arbetar på Säpos livvaktsrotel fått problem. Någon lämnar små post-it lappar inuti hennes låsta klädskåp och denne någon verkar känna till obehagligt mycket om Rebeccas förflutna. Det är nästan som om någon driver med henne – spelar någonslags spel. Frågan är bara vem - och varför?

Jag har förstått att du skriver på en uppföljare till [geim] – vill du berätta om det?
– Jag är i skrivade stund drygt 90 A4 sidor in i uppföljaren Buzz [bAz] som tar vid strax efter att [geim] slutar. Metaberättelsen kommer att kretsa kring de olika krafter som är intresserade av att kartlägga våra kommunikationsmönster på nätet och så småningom även kontrollera dem…

Vad är det bästa med att nu vara publicerad författare? Jag förstod det som om Anne Holt tog dig lite under sina vingar på bokmässan – vad betyder en sådan sak för en debutant?
– Haha, jo Anne Holt visade sig vara fantastiskt trevlig och hon och hennes lika trevliga förläggare bjöd med mig till Piratförlagets monter för en liten pratstund och bokbyte. Jag var förtjust i Anne Holts böcker redan innan vi träffades. Anne är skärpt som ett rakblad kan jag meddela (hon också förde detta advokat och justitieminister…). Vi hade ungefär samma åsikter gällande behovet av total realism i spänningslitteratur. Vår företrädare på deckarscenen, en mycket känd svensk deckarförfattare, hade just sågat i princip hela den svenska spänningsförfattarkåren jämns med fotknölarna. Anne och jag var rätt överens att man som författare hade full frihet att skapa sin egen blandning av realism och fantasi för att kunna erbjuda läsaren en bra upplevelse och att det i slutänden är just läsaren som avgör vilket man föredrar. Vill man ha total realism finns alltid Nordisk Kriminalkrönika, ett verk jag varmt rekommenderar.

Vad kommer ditt skrivarintresse ifrån?
– Min mamma arbetar på bibliotek och jag har därför alltid haft stor tillgång till böcker. Genom åren har jag skrivit facktexter som till exempel polisanmälningar, förhör,
promemorior och manualer. Efter lite uppmuntran från min hustru vågade jags mig på att skriva skönlitterärt. När jag väl tagit de första stapplande stegen gick det inte att sluta.

Har du gjort många tidigare försök med att skriva romaner?
– [geim] var det tredje manus jag skrivit och skickat in. De första två räckte inte ända fram till utgivning, men förutom övning gav de mig mycket feedback som jag hade nytta av då jag skrev boken.

På vilket sätt hjälpte Kapitel 1 dig att skriva klart manuset till [geim]?
– K1 hjälpte till att outa som författare. Ingen av mina vänner visste att jag skrev och Bok-SM blev ett bra alibi för att involvera dem (”du kan väl logga in och rösta och varför inte läsa ett par kapitel och säga vad du tycker…”). Dessutom insåg jag att vi var väldigt många som delade drömmen om att skriva och fick en hel del bra feedback och stöd från sådana som hållit på betydligt längre än jag. Istället för att sitta ensam på sin kammare var man plötsligt del av en större gemenskap och den känslan var väldigt värdefull. En annan intressant aspekt var också att jag ganska fort ändrade mitt eget dagliga beteende för att kunna gå in på K1 och kolla om någon röstat eller kommenterat mitt manus. Bekräftelsejunkien inom mig tittade fram men det var inte förrän strax efter att Bok-SM avslutats (med mig på en hedrande 200 någontingplats) som jag började reflektera över vilka mekanismer tävlingen satt igång hos mig. Även om manuset till [geim] aldrig låg ute på K1 kan man alltså säga att sajten gav mig mycket inspiration till boken.

Vad vill du ge vår Kapitel 1-medlemmar för tips när det gäller att få sin bok antagen?
– Till att börja med att man aldrig ska ge upp. Det går att bli upptäckt och publicerad även om man är helt okänd och saknar formell skrivarutbildning. Våga ta hjälp av omgivningen och använd det fenomenala verktyg som Kapitel 1 faktiskt är till att bryta ner manusprocessen till mindre beståndsdelar. Jag bad en provläsare läsa ett par kapitel och kolla uteslutande på tempot – en annan att fokusera på karaktärsbeskrivningar och en tredje på känslan eller miljöerna. Sajten är full av bra skribenter men de flesta har fullt upp med sina egna alster och har inte så mycket tid över att läsa hela ditt manus och komma med fullständig och detaljerad feedback. Leta upp någon som har en stil som du gillar och be honom/henne att ge dig specifika tips kring det område du tycker han/hon är bra på. Var själv aktiv då du läser, kolla på hur dina favoritförfattare hanterar ”sidan 10, döden”. Vilka grepp använder de för att suga in dig i berättelsen och få dig att läsa vidare och prova om samma teknik funkar för dig. Och återigen, ge inte upp!

Bengt Ericson är helgens fingodis i bokhyllan!

2010-10-24T16:46:00.003+02:00

Har spenderat en stor del av helgen, framför allt tankeverkamhetmässigt, med att skriva en lång författarintervju till Femina. En mycket spännande kvinnlig författare som kommer ut med bok i januari - där kan ni läsa den texten då.

Läser och njuter också av Bengt Ericsons bok Den nya överklassen. Jag vill inte att den ska ta slut och tar därför ett kapitel i taget, men snart är jag på sluttampen.

Förstås tragglar jag också en massa kurslitteratur som inte är värt att nämna här, men det handlar om de stora tänkarna kring medier, demokrati och kommunikation. Det tar mycket av min tid, varför jag kan verka frånvarande här. Men det är ju viktigt att fokusera på rätt saker i sammanhanget. Det är ingen idé att inte göra rätt från början. Därför nu: tillbaks till kurslitteratur, nu när Feminatexten är inskickad.

Fredagsmattips för den som behöver matinspiration

2010-10-22T12:15:00.003+02:00

Jag har haft den här boken, Allt om mats nya kokbok, i min ägo i kanske en och en halv månad, men fortfarande inte skrivt en rad om den, trots att jag har använt den mer än 20 gånger på denna korta tiden. Jag skulle vilja påstå att den här boken är en av de mest användbara (inte bara snygga och grafiskt vackra) kokböckerna som har kommit i år.

Den som undrar vad de ska köpa till den som har allt, rekommenderar jag varmt denna superba kokbok.

Läser in mig på manus

2010-10-20T20:30:00.003+02:00

inför en intervju jag gör i morgon. Vilken författare som intervjuas får ni se i Femina nr. 1.

Skavlan från förra veckan

2010-10-20T20:28:00.005+02:00

Strax dags för Skavlan igen, här är från förre veckans inspelning när jag och nästa hela familjen satt i publiken. Detta är min kära syster Therese och tittar man riktit noga kan man se Robert Plants burr i bakgrunden någonstans.